Som du kanske sett är visionen att Täby Park, ska kännas som en ”småstad in själen” även om det på kartan är en stadsdel i en storstad. Då Täby Park är en inkluderande stadsdel som välkomnar alla vänder sig denna artikel till alla storstadsbor som aldrig fått känna på hur det är att växa upp i en småstad.
Här följer därför en serie tips, råd och iakttagelser som syftar till att även storstadsbor ska kunna smälta in naturligt i den lilla staden Täby Park.
1) Din småstad är din borg! I kvarteret och inom området är det helt ok att vara lite små kritisk, med nåde den som kommer utifrån och kritiserar din hemmaplan. Då står alla upp som en person och förvarar orten.
2) Kasta almanackan. I småstaden ringer man inte eller mailar om att ses, man kommer förbi och knackar på.
3) Ha hög fikaberedskap, Sett till punkt 2, se till att alltid ha laddat med kaffe, thé, bullar och kakor, när som helst kan dina vänner dyka upp.

4) Hälsa på alla. Alla känner alla i småstaden och då hälsar man–hela tiden. Det gamla hederliga ”goddag” som ju betyder ”Guds frid” har använts i urminnes tider när man ville markera att man gick omkring med fredliga avsikter. Enligt den urgamla traditionen ska man även ha sina händer synliga och därigenom visa att man inte gömmer något vapen, men det är definitivt ”överkurs” i en småstad. Det är okej att säga hej också.
5) När du kliver in hos grannen, ta av dig skorna och knalla in i strumplästen, så gör man utanför storstäderna där leran inte hunnit torka bort från sulorna.

6) Idrottslag. Det är väldigt enkelt i en småstad, det kan vara vilken sport som helst, på vilken nivå som helst. Den idrottsgren som lyfter lite över de andra på orten, är den dominerande, oavsett om det är ishockey eller släggkastning. Försök inte konkurrera med denna idrottsgren, ge 100 procent och gå på alla hemmamatcher, eller uppvisningar, eller vad det nu kan handla om. Bär gärna klubbemblemet synligt på keps, eller jacka alternativt fäst dekalen på bil eller cykel.

7) Vänta på bussen. Här är en lite knepig regel som kan bli svår att anpassa till Täby Park. I en småstad behöver man aldrig köa vid busshållplatsen, det finns ju alltid plats på bussen. Man står lite som det passar och småpratar med sina småstadsgrannar för att sedan kliva på i kön som formeras några sekunder före bussens ankomst. Kräver övning.
8) Nya arbetstider. Ingen, utom möjligen den lokala affärsidkaren, börjar jobba klockan 9. I en småstad börjar man jobba någon gång mellan klockan 6 och 8 på morgonen. Det är ju ändå så nära till jobbet och så är man ju klar 4 på eftermiddagen!

9) Rulltrappsanarki. Vid eventuell förekomst av rulltrappa, hoppa över ”högerregeln”, dvs att man står till höger i trappan så förbipasserande kan passera till vänster. Småstadsbor står både till höger och vänster eftersom de aldrig är så stressade att de har behov av att gå eller springa i en rulltrappa som ändå tar dem dit de ska. Ett fenomen som gör storstadsbor i samma rulltrappa än mer stressade. Kan vara konfliktskapande.